En vacker vårdag för 17 år sedan satte sig höggravida Anna Hall tillsammans med sin man Göran i deras bil för att åka och titta på en gård utanför Borensberg. Visst var huset de hyrde utanför Vikingstad mysigt, men de var på jakt efter ett eget hem. Gärna något avsides med lite skog och betesmark. På önskelistan stod också nära till vatten, men inte kan man få allt tänkte de.
– Och så svängde bilen in på grusvägen och där låg det. Jag minns tankarna som for genom huvudet, berättar Anna.
Wow! Finns det ett sådant här drömställe här? Att vi skulle få möjlighet att köpa det, det var en så häftig känsla, fortsätter hon.
Inte bara kom huset med en egen allé, gott om yta och flera hagar. På baksidan bredde Boren ut sig, sjön som är en del av Göta kanal och brytpunkten mellan östgötaslätten i söder och skogsbygden i norr.
Anna visar fram en svart-vit bild som hon har fått av en bekant, det är daterat omkring 1910. Husets historia går tillbaka mer än 150 år och har byggts om i etapper, men byggnadens själ har bevarats och vissa detaljer har inte ändrats alls. Det är lite kittlande att verandan vi sitter på ser exakt likadan ut som på kortet.
– Vår plan är att återskapa de dekorativa vindskivorna som huset hade tidigare i nederkant av taket som man ser här i bilden, säger Anna.
Ett suterränghus byggd efter behov
Från verandan tar vi ett kliv över hundarna Laban och Wille och stiger in i en liten hall som nästan direkt leder oss till det Anna refererar till som paradvåningen. Högt i tak med vackra spegeldörrar åt båda håll är det en passande beskrivning. Här har familjen byggt till en balkong som gör att de kan njuta av Borens glittrande vattenyta från första parkett.
– Det tillsammans med ombyggnationen av köket är de största förändringarna vi har gjort sedan vi flyttade in. När vi byggde balkongen satte vi in dubbla balkongdörrar med glas där det tidigare var vägg vilket gjorde gott för rummet. Helt plötsligt blev det väldigt mycket ljusare, säger Anna.
En kikare står redo att användas ifall det skulle dyka upp en extra spännande båt på sjön där utanför.
– Det är jätteroligt att följa Göta kanals trafik. Du kanske har sett vår flagga där ute? frågar Anna och nickar mot den gul-blå fanan som vajar i trädgården.
Det ser ut som svenska flaggan men vänta nu… färgerna är omvända? Anna skrattar.
– Det är Östgötaflaggan! Det blå korset symboliserar Göta kanal och Kinda kanal och det gula våra sädesfält. Det är mest för att roa kanalfararna och få dem att fundera lite extra som vi har satt upp den.
Det stora köket som är det andra stora projektet man har lagt ner tid på är Annas favoritplats i huset.
– Här har vi tagit bort en vägg och gjort köket längre så att det finns mer plats att laga mat tillsammans som när man har gäster och är många samtidigt. Jag gillar att laga mat och både syltar och saftar så här spenderar jag mycket tid!
En trätrappa i hallen leder upp till övervåningen, här finns förutom Anna och Görans sovrum ett alldeles fantastiskt gult rum med många små fönster som Anna kallar för pysselrummet.
– Det här rummet har vi faktiskt inte gjort något med sedan vi flyttade in, det är fint som det är tycker jag.
Jag påpekar att känslan man får av rummet är väldigt varm och trygg och Anna berättar att hon faktiskt haft besök av en synsk kvinna som sa samma sak.
– Det här är ett gott hus rakt igenom. Bara bra energier.
Vi tar oss två trappor ner till bottenvåningen där sönerna har sina rum. Här är det lägre i tak, något som gör att Anna tänker att huset grund kanske har funnits här längre än vad man tror. De vitputsade väggarna är prydda med äldre inramade kartor som visar att det har funnits huskroppar på platsen länge.
– Jag har faktiskt sökt till SVT:s ”Det sitter i väggarna” men jag har inte lyckats komma med. Jag hade gärna velat veta mer om husets historia än det vi har hittat hitintills.
Ett rikt liv på landet
Att Anna var gravid när de tittade på huset tror hon är en anledning till att de fick köpa gården. Den tidigare ägaren är mycket förtjust i barn men fick aldrig några egna, berättar hon.
– Lotta som hon heter, är en väldigt viktig del i vårt liv. När hon och hennes man sålde gården hade de styckat av en bit mark och byggt ett nytt hus på tomten intill vår. Vi har väldigt fin kontakt och hon har varit som en extramormor för barnen.
Förutom barnen har en hel del djur tillkommit sedan Anna och Göran flyttade till huset. Ett 20-tal får, getter, minikor av den förtjusande irländska rasen Dexter, hästar, kaniner, hundar och katter. Man kan verkligen säga att Anna har tagit revansch på den pälsdjursallergi hon fick som 10-åring. Den verkar ha växt bort konstaterar hon med ett skratt.
Med önskan om ett öppet landskap
Djurhållning är också ett måste för att se till att betesmarken runt gården inte växer igen.
– Jag ville helst ha kor men det är stora djur som kräver en hel del jobb. Får är mindre och lättare att hantera. Sedan vi tog över gården har vi faktiskt både köpt mer mark och återställt en del igenvuxen mark till betesmark. Så området runt vår gård är öppnare nu än det har varit på många år.
Tidigare jobbade Anna med betesmarksskötesel som biolog på Länsstyrelsen. Hennes kunskap och fascination för den typ av mark som omger hennes hem märks tydligt i sättet hon pratar om närområdet. Vi fortsätter vandringen över gårdens mark, förbi ett växthus fyllt med tomater och vindruvor och hagar med djur och hönshus. I en hage närmast huset sprätter gårdens höns förnöjt i jorden och två nyfikna arbetshästar kommer fram för att hälsa.
– Det här är Bellman och Petrof, två nordsvenskar. Jag burkar kalla dem för Hagets smycken. Finns det något vackrare djur än hästar? Här går de och betar och lever livet. Jag hade tänkt att använda dem till att köra vagn men så har det inte blivit. Men jag tror de har det bra ändå fast att de kanske är lite väl runda om magen, säger Anna och ler.
Två som däremot får jobba för sin mat är Laban och Wille som framöver kommer hjälpa Anna att valla fåren och korna. När man har så många djur att ta hand om är det bra att man kan hjälpas åt. Att ha hund gör också att man kommer ut i naturen på ett annat sätt menar Anna.
– Skulle jag säga en favoritplats som inte är hemmet så är det Håleberget, där är väldigt fint. Men få saker slår Haget. Vi har en fin runda som jag brukar gå med hundarna ner mot sjön, vidare på spång och runt betesmarkerna.
Varför har ni Motalas häftigaste hem?
Anna: Av många anledningar! Dels bor vi väldigt nära vattnet och naturen. Dels har vi närheten till Borensberg som har allt man behöver, vi har tre kilometer till centrum. Det är verkligen ett fantastiskt samhälle där det finns en stark vilja att samverka och nätverka.
– Samtidigt har vi nära till Motala, Göran cyklar in till sitt jobb varje dag. Men framför allt har vi nog Motala kommuns häftigaste hem på grund av lugnet, det här är vår plats på jorden. Här försöker vi skapa det liv till oss som vi vill leva.
Se fler bilder
Publicerad: 24 oktober 2022
Senast uppdaterad: 06 oktober 2023
