Ett av Motalas mest älskade besöksmål om somrarna är Övralid, författaren och nobelpristagaren Verner von Heidenstams sista hem. Bara några meter därifrån bor Elin Jönsson och Jesper Grönfoss sedan drygt två år tillbaka i ett mysigt falurött hus med vita knutar. Så nära Heidenstams ståtliga herrgård, att det ibland händer att museibesökare förvillar sig in i deras trädgård.
– Vi har fått berättat att det här faktiskt är den första fastigheten som fanns på platsen. Damen som Heidenstam köpte marken av bodde här, berättar Jesper.
I många år har Jesper och Elins hus använts som vaktmästarbostad och i med att paret flyttade in har traditionen hållits vid liv. Jesper jobbar nämligen som vaktmästare för den stiftelse som äger egendomen och herrgården som används som museum om somrarna. På ägorna ligger dessutom Farfarsstugan, ett välkänt café i Motala och enligt många det absolut mysigaste.
Vi kan verkligen inte klaga på våra grannar, säger Elin med ett skratt.
Att Heidenstam förälskade sig i omgivningarna är inte svårt att förstå. Här i sluttningen ovanför Vätterns strand är utsikten hisnande. Mil efter mil av vattenyta, ända fram till horisonten.
– Övralid är min favoritplats i Motala. Ja jag är hemmakär, men det är svårt att slå den här upplevelsen. När vi hade bekanta på besök i somras guidade vi runt dem i omgivningarna och avslutade med en kaffe på Farfarsstugan. De var helt tagna, säger Elin.
Att bli hemmakär när man bor som Elin och Jesper är inte svårt att förstå. De lummiga skogarna som omger deras hem inger ett lugn. Här är tyst och stilla. Om somrarna bräker fåren som betar på ängarna nedanför och blåsiga dagar viner det om husknuten. Annars är det inte mycket som stör sinnet.
En utsikt de inte kunde tacka nej till
Det var Elin som fick erbjudande om att hyra huset, men det behövdes en påminnelse för att de skulle komma i väg och titta på det.
– Jag hade varit på området tidigare men aldrig tänkt på att det låg ett bostadshus så nära Heidenstams vackra villa. Första gången vi åkte hit för att titta på huset trodde jag att vi hade åkt fel, säger hon.
Huset hade trots sitt unika läge stått tomt länge och var fullt av bråte. Men Jesper såg potentialen.
– Jag tänkte att en utsikt som det här kan man inte säga nej till. Klart vi ska flytta in! Jag har haft egen byggfirma tidigare och kände att det inte fanns något som inte gick att fixa, säger han.
– Det är nog ganska typiskt oss som personer. Jag är den som tänker att det inte ska gå och Jesper ser möjligheter i allt. Men idag älskar jag att bo här och tar mig ogärna hemifrån, säger Elin.
De var tvungna att totalrenovera ett badrum, annars är det mest småfix som de har lagt tid på. En del ytskikt har fräschats upp och de har byggt en uteplats. För Jesper har det varit viktigt att behålla huset i ursprungliga skick och dessutom plocka upp historiska detaljer och blåsa liv i dem.
Jag har fått berättat att Kate Bangs, som bodde tillsammans med Heidenstam, hade sitt trädgårdsland vid sidan av vårt hus. En sådan detalj hade varit rolig att återskapa, säger han.
Parets favoritplats är stentrappan utanför entrén. Under fina sommardagar värms den upp av solen och är varm långt inpå småtimmarna. Här spenderar Elin och Jesper varje kväll med en kopp kaffe medan solen går ner över vidderna.
– Jag tröttnar aldrig på utsikten eller platsen. Från det att vi flyttade in har hela upplevelsen varit positiv och vi har känt oss väldigt välkomna, säger Elin.
Elin berättar att hon faktiskt har kopplingar till trakten i familjen. Elins farfar växte upp bara ett stenkast från Övralid. Han har bland annat berättar hur han stod gömd bakom ett hörn och bevittnade Heidenstams begravning på håll. Författarens grav ligger på ägorna i närheten av den terrass där han älskade att sitta vid och blicka ut över Vättern. Det är svårt att bo så nära Heidenstams sista hem utan att fascineras över hans liv och leverne berättar Jesper.
– Verner von Heidenstams minne kantas av mycket rykten har vi förstått. Jag och Elin har gått flera guidade turer i hans hem, det är alltid något som skiljer sig på vad man får veta beroende på vem som guidar. Vi brukar också vara med på stiftelsens årliga sammankomst och har faktiskt suttit i hans möbler och druckit hans favoritdrink, berättar Jesper.
– Usch fy den är inte god. Den smakar mycket körsbär och basen är på rödvin vilket inte är min favorit, säger hon.
Ett välkomnande hem
Efter en stund får vi sällskap i köket där vi sitter. Det är en av ungdomarna som bor i huset tillsammans med Elin och Jesper. Paret hade pratat om att vara familjehem i flera år men de bodde tidigare i en mindre lägenhet i Tjällmo. Flytten till huset gjorde att de fick möjlighet att förverkliga planerna.
– Vi har väl aldrig riktigt diskuterat det utan det är mer en tyst överenskommelse. Jesper ville gärna att vi skulle bli familjehem och det föll sig naturligt för mig. Jag har själv jobbat som vikarie i skolan och har sett att behovet finns, säger Elin.
Den delen av hennes jobb beskriver hon som tuff. Att förstå och inse att alla inte lever Svenssonliv och att det finns många som inte har så mycket. För Jespers del är det ett sätt att ge tillbaka.
– Jag hade själv kontaktfamilj när jag var liten. Min lillebror brännskadade sig svårt som liten och vår familj behövde stöttning. Att vara hos extrafamiljen var bland det roligaste jag visste. De arrangerade skattjakt och vi bakade. Jag fick uppmärksamhet på ett helt annat sätt, berättar han.
Som familjehem är det viktigt att det finns aktiviteter i närområdet, rutiner är en viktig nyckel och en övernattning kan vara tuff att hantera. Därför ser de fram emot etableringar som Lalandia och äventyrskonceptet Timbalaya.
– När jag flyttade till Motala runt 2012 kändes det som att det inte hände så mycket i stan. Nu känns det som att det håller på att förändras och det behövs. Jag är själv uppväxt i Småland och bortskämd med Astrid Lindgrens värld och Hultsfredsfestivalen. Något liknade som det hade Motala mått bra av, säger Jesper.
Att bo på Motalas landsbygd
Även om deras hem ligger avsides, känner sig paret sig aldrig ensamma. Övralid är välbesökt av turister, främst på sommaren men de kommer året runt. Några kilometer bort ligger samhället Nykyrka och livsmedelsbutik. Att åka in till centrala Motala tar inte längre än en kvart.
– Jag älskar verkligen att bo här. Allt jag vill ha och behöver finns. Jag kan inte tänka mig något bättre. Här har vi aldrig en tråkig stund, det finns alltid något att göra. Små projekt som att putsa på huset eller pyssla i trädgården, säger hon.
Det här är en speciell plats att bo på, det finns ett lugn här som jag inte är van vid. För oss är det ett litet paradis och vad vi var ute efter hela tiden, säger Jesper.
På fritiden fiskar han gärna och det finns gott om sjöar i närheten. En favorit är Salstern. Drömmen är att i framtiden köpa en båt.
– Medevi brygga ligger inte så långt bort, det är väldigt fint, säger han.
– Det är nog min favoritbadplats skulle jag säga. Den bryggan är perfekta att bada från, speciellt med Alvin min hund, fyller Elin i.
Elin beskriver sig som hundtokig och det är faktiskt anledningen till att paret en gång träffades. Hon var med och hjälpte Jesper söka efter sin bortsprungna hund för åtta år sedan.
– Han var nog Östergötlands kändaste hund ett tag. Atos hade bara varit i Sverige i tre dagar när han slet sig och sprang in i en cyklist under Vättern GP, berättar Elin.
Vättern GP är ett varvlopp för Sveriges cykelelit. Cyklisten klarade sig men fick en näsfraktur och fick sy flera stygn i ansiktet. Atos var borta i 103 dagar innan han återfanns på traktens återvinningscentral. Efter de fångat in honom åkte Elin för att hälsa på Jesper med svepskälet att hennes hund Alvin gärna ville träffas.
– Men egentligen var det så att Jesper var den snyggaste jag hade sett, säger hon och ler.
På den vägen är det. Återfinner du inte paret på deras stentrappa sitter de och myser i deras vardagsrum vid den stora kaminen. På Övra lid har de hittat hem.
Varför har ni Motalas häftigaste hem?
Jesper: Nej men inget slår det här läget om du frågar mig. Vi bor ett stenkast från kommunens mysigaste café och ett museum. Sommaren är väldigt idyllisk med får som går och betar här nedanför ängen. Sen tycker jag att det är en hisnande tanke att genom att vi bor här blir en del av den här platsens historia. Om 20-40 år kommer man kunna berätta att här bodde Elin och Jesper. Det är häftig tanke!
Elin: Att bo här är som en dröm. Här upplever vi de vackraste solnedgångarna som finns varje dag. Det gör ont i hjärtat de kvällar jag inte är hemma. Och fåren som Jesper säger, de ger den där extra feel good-känslan.
Se fler bilder
Publicerad: 14 oktober 2021
Senast uppdaterad: 06 oktober 2023
